Alla höstens bokklubbsböcker beställda - check!
Spanienresan bokad - check!
Nu mina kära damer ska det bli "läsa av"!
Britta och hennes fem alter-egon diskuterar, dissekerar och debatterar - högt och lågt, stort och smått, vitt och brett, vått och torrt. Din vän i vardagsbruset.
1 oktober 2011
Krut
Ja, det ser ut som om vi sparkat igång ordentligt - kul!! Läste i tidningen idag om Heberlein, hur hon känner sig felbehandlad av sin fd förläggare. Fullt förståeligt. Mycket nyfiken på hennes nya bok. Här kommer en text jag kopierat från Bokus:
"Jag måste läsa sista kapitlet i en bok som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för att kunna skriva det här. Det är en kvinna som heter Ann Heberlein som har skrivit den. Kvinnan som skrivit boken har alltså samma namn som kvinnan i boken som har samma namn som jag. Det kan ju vara rena tillfälligheter. Det behöver ju inte betyda något. I varje fall inte särskilt mycket. Jag var tvungen att gå upp på vinden och leta bland lådorna med saker vi inte vill ha för att finna ett exemplar av boken som är skriven av en kvinna som bär mitt namn. Det är inte sant, tänker jag när jag läser sista kapitlet som beskriver hur en blond kvinna i svart klänning och högklackade skor förbereder sig för att dö. En helt vanlig dag i slutet av augusti. Hon har tagit nattåget från Lund till Stockholm, ätit frukost på Radisson hotell vid Centralstationen, läst både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för det gör hon varje dag och varför skulle hon inte göra det den sista dagen?"
I Ett gott liv plockar Ann Heberlein upp tråden från sin förförra bok, den moderna klassikern Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, och knyter ihop den med sin senaste bok, den kritikerhyllade En liten bok om ondska. Personliga reflektioner vävs samman med filosofiska resonemang kring begrepp som godhet och ondska, kärlek, altruism och egennytta till en tänkvärd och obekväm uppgörelse med vår samtid: statusjakten, meningslösheten, kraven på inre lycka och synlig framgång. En berättelse om den tid vi lever i och om att bli frisk.

Mmmm, låter spännande. Snart ska jag natta de små, kolla Skavlan från igår och efter detta hoppa i säng.
/ Gunlög
"Jag måste läsa sista kapitlet i en bok som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för att kunna skriva det här. Det är en kvinna som heter Ann Heberlein som har skrivit den. Kvinnan som skrivit boken har alltså samma namn som kvinnan i boken som har samma namn som jag. Det kan ju vara rena tillfälligheter. Det behöver ju inte betyda något. I varje fall inte särskilt mycket. Jag var tvungen att gå upp på vinden och leta bland lådorna med saker vi inte vill ha för att finna ett exemplar av boken som är skriven av en kvinna som bär mitt namn. Det är inte sant, tänker jag när jag läser sista kapitlet som beskriver hur en blond kvinna i svart klänning och högklackade skor förbereder sig för att dö. En helt vanlig dag i slutet av augusti. Hon har tagit nattåget från Lund till Stockholm, ätit frukost på Radisson hotell vid Centralstationen, läst både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för det gör hon varje dag och varför skulle hon inte göra det den sista dagen?"
I Ett gott liv plockar Ann Heberlein upp tråden från sin förförra bok, den moderna klassikern Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, och knyter ihop den med sin senaste bok, den kritikerhyllade En liten bok om ondska. Personliga reflektioner vävs samman med filosofiska resonemang kring begrepp som godhet och ondska, kärlek, altruism och egennytta till en tänkvärd och obekväm uppgörelse med vår samtid: statusjakten, meningslösheten, kraven på inre lycka och synlig framgång. En berättelse om den tid vi lever i och om att bli frisk.
Mmmm, låter spännande. Snart ska jag natta de små, kolla Skavlan från igår och efter detta hoppa i säng.
/ Gunlög
Kära bokhöriga!
Ja, grått blev det...
Men känslan är rätt, likt den ensamme hjälten, med sitt pickopack, vapen i hand, bister uppsyn, ger vi oss ut på vår vinterlånga resa i litteraturens värld. Bara våren vet var vi slår nytt sommarläger....
Jag är redo, slår mig nu ner i soffan med min första följeslagare i höst.
På återskrivande!
LeaZea
Ja, grått blev det...
Men känslan är rätt, likt den ensamme hjälten, med sitt pickopack, vapen i hand, bister uppsyn, ger vi oss ut på vår vinterlånga resa i litteraturens värld. Bara våren vet var vi slår nytt sommarläger....
Jag är redo, slår mig nu ner i soffan med min första följeslagare i höst.
På återskrivande!
LeaZea
30 september 2011
vad man lär sig...
Ja, nu har vi suttit och försökt nytända denna något sovande blogg, men eftersom timmen är sen för två fredagaströtta kvinns så blev det sossegrått, med tung layout. Tekniken sätter inga gränser utan det är människan bakom tekniken, men se det ska det bli ändring på nu! Tid måste frigöras från vardagen för att både läsa nytt och börja skriva om gammalt. Listan på Favvoböcker hoppas vi ska utökas, liksom en lista för Favvofilmer som kommer inom kort. Men nu:
Gonatt!
Gonatt!
Mörker
Mmmm, allt är inte bara rosa och gulligt. Nej nu kommer mörkret inrullande över oss - som en unken stickig ullfilt med en svag doft av gammelmansaftershave. Nytt utseende på bloggen och nya titlar att kasta sig över. Vad sägs om Tålamodets sten av Ratiq Rahimi eller Den vita tigern av Aravind Adiga? Ja vad kan man säga förutom att det ska bli MYCKET spännande.

24 mars 2011
Ålder
Underbar träff sist kära ni: fantastisk mat, otrolig utsikt men framförallt extremt exklusivt och upphöjt samkväm. Inte nog med detta. Dagen efter kommer en vass kommentar på ett socialt forum om betydelsen av Kakuros namn. Jag kan inte bli annat än glad. Glad över att någon tar sig tid att tänka en elegant uttänjd tanke, tar reda på information och dessutom dela med sig. Ahh! Detta kommer jag att ha med mig i "Spill". Vidare har även jag stannat upp ett par gånger och betraktat människor som annars gått mig förbi. Tänk om jag missat en Reneé! Vad ser egentligen andra då de betraktar mig? En osminkad åldrande tjockis med odefinierbar klädstil och ambivalent frisyr? Eller en kvinna i sina bästa år med nyfikenhet i blick?
Ja, det tål att tänkas på. Min käre man fyller år idag och denna enda vecka på året är vi lika gamla, eftersom jag fyller år nästa torsdag. Det känns inte viktigt längre. Häromdagen fick jag tänka efter hur mycket det var jag egentligen skulle fylla, och det råkade vara ett år mindre än jag trodde. Häpp!
Ja, det tål att tänkas på. Min käre man fyller år idag och denna enda vecka på året är vi lika gamla, eftersom jag fyller år nästa torsdag. Det känns inte viktigt längre. Häromdagen fick jag tänka efter hur mycket det var jag egentligen skulle fylla, och det råkade vara ett år mindre än jag trodde. Häpp!
10 mars 2011
Vintern är tid för sömn
Läser just nu "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery. Har bara kommit till sidan 156 men upplever att det är nu det börjar hända saker i boken. Hit har det varit upplägg, inledning, förberedelse.
Vår heroine nr 1 - om än väldigt motvilligt - Renée Michel - arbetar som portvakt i ett fashionabelt hus i Paris. Hon är ovanligt ful och ovanligt intelligent. Hon har beslutat sig för att spela rollen som förväntas av en portvakterska; surmulen, avogt tjänstvillig, strävsam och intellektuellt svagsint. Detta gör hon med rökridåer och finess för att få vara i fred med sitt liv som utspellas i portvaktsbostadens inre rum och består av kulturellt högfrosseri i filmens, litteraturens och gastronomins värld.
Heroine nr 2 är Paloma Josse 12 år. Paloma är ovanligt intelligent och har beslutat sig för att ta sitt liv på sin 13 års dag eftersom människorna är idioter och livet är absurt så till vida att livet redan ligger utstakat och färdigt. Paloma döljer sin intelligens för att få vara ifred. Innan hon tar sitt liv med moderns sömntabletter ska hon försöka tänka och skriva ner så många djupa tankar som möjligt och de ska formuleras i form av en hokku; en tre versrader lång japansk dikt. För att kunna läsa sin favoritmanga på originalspråket håller Paloma på att lära sig japanska.
Ett dödsfall i huset gör att det blir en ovanlig inflyttning; Kakuro Ozu en japan med två katter som heter Kitty och Levin efter huvudpersonerna i Tolstoys Anna Karenina. Sedemera en av Madame Michels favoritböcker. Monsieur Ozu är misstänksam och tror inte på Madame Michels "idiotfasad" och nämner detta vid första mötet med Paloma i husets hiss när det blir klart att hon kan lite japanska.
På återseende med mer kring boken längre fram. Det går inte fort för jag somnar efter bara några sidor på kvällen. Inte för boken i sig utan för tröttheten vintern för med.
Vår heroine nr 1 - om än väldigt motvilligt - Renée Michel - arbetar som portvakt i ett fashionabelt hus i Paris. Hon är ovanligt ful och ovanligt intelligent. Hon har beslutat sig för att spela rollen som förväntas av en portvakterska; surmulen, avogt tjänstvillig, strävsam och intellektuellt svagsint. Detta gör hon med rökridåer och finess för att få vara i fred med sitt liv som utspellas i portvaktsbostadens inre rum och består av kulturellt högfrosseri i filmens, litteraturens och gastronomins värld.
Heroine nr 2 är Paloma Josse 12 år. Paloma är ovanligt intelligent och har beslutat sig för att ta sitt liv på sin 13 års dag eftersom människorna är idioter och livet är absurt så till vida att livet redan ligger utstakat och färdigt. Paloma döljer sin intelligens för att få vara ifred. Innan hon tar sitt liv med moderns sömntabletter ska hon försöka tänka och skriva ner så många djupa tankar som möjligt och de ska formuleras i form av en hokku; en tre versrader lång japansk dikt. För att kunna läsa sin favoritmanga på originalspråket håller Paloma på att lära sig japanska.
Ett dödsfall i huset gör att det blir en ovanlig inflyttning; Kakuro Ozu en japan med två katter som heter Kitty och Levin efter huvudpersonerna i Tolstoys Anna Karenina. Sedemera en av Madame Michels favoritböcker. Monsieur Ozu är misstänksam och tror inte på Madame Michels "idiotfasad" och nämner detta vid första mötet med Paloma i husets hiss när det blir klart att hon kan lite japanska.
På återseende med mer kring boken längre fram. Det går inte fort för jag somnar efter bara några sidor på kvällen. Inte för boken i sig utan för tröttheten vintern för med.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)