Ålder

Underbar träff sist kära ni: fantastisk mat, otrolig utsikt men framförallt extremt exklusivt och upphöjt samkväm. Inte nog med detta. Dagen efter kommer en vass kommentar på ett socialt forum om betydelsen av Kakuros namn. Jag kan inte bli annat än glad. Glad över att någon tar sig tid att tänka en elegant uttänjd tanke, tar reda på information och dessutom dela med sig. Ahh! Detta kommer jag att ha med mig i "Spill". Vidare har även jag stannat upp ett par gånger och betraktat människor som annars gått mig förbi. Tänk om jag missat en Reneé! Vad ser egentligen andra då de betraktar mig? En osminkad åldrande tjockis med odefinierbar klädstil och ambivalent frisyr? Eller en kvinna i sina bästa år med nyfikenhet i blick?

Ja, det tål att tänkas på. Min käre man fyller år idag och denna enda vecka på året är vi lika gamla, eftersom jag fyller år nästa torsdag. Det känns inte viktigt längre. Häromdagen fick jag tänka efter hur mycket det var jag egentligen skulle fylla, och det råkade vara ett år mindre än jag trodde. Häpp!

Vintern är tid för sömn

Läser just nu "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery. Har bara kommit till sidan 156 men upplever att det är nu det börjar hända saker i boken. Hit har det varit upplägg, inledning, förberedelse.

Vår heroine nr 1 - om än väldigt motvilligt - Renée Michel - arbetar som portvakt i ett fashionabelt hus i Paris. Hon är ovanligt ful och ovanligt intelligent. Hon har beslutat sig för att spela rollen som förväntas av en portvakterska; surmulen, avogt tjänstvillig, strävsam och intellektuellt svagsint. Detta gör hon med rökridåer och finess för att få vara i fred med sitt liv som utspellas i portvaktsbostadens inre rum och består av kulturellt högfrosseri i filmens, litteraturens och gastronomins värld.

Heroine nr 2 är Paloma Josse 12 år. Paloma är ovanligt intelligent och har beslutat sig för att ta sitt liv på sin 13 års dag eftersom människorna är idioter och livet är absurt så till vida att livet redan ligger utstakat och färdigt. Paloma döljer sin intelligens för att få vara ifred. Innan hon tar sitt liv med moderns sömntabletter ska hon försöka tänka och skriva ner så många djupa tankar som möjligt och de ska formuleras i form av en hokku; en tre versrader lång japansk dikt. För att kunna läsa sin favoritmanga på originalspråket håller Paloma på att lära sig japanska.

Ett dödsfall i huset gör att det blir en ovanlig inflyttning; Kakuro Ozu en japan med två katter som heter Kitty och Levin efter huvudpersonerna i Tolstoys Anna Karenina. Sedemera en av Madame Michels favoritböcker. Monsieur Ozu är misstänksam och tror inte på Madame Michels "idiotfasad" och nämner detta vid första mötet med Paloma i husets hiss när det blir klart att hon kan lite japanska.

På återseende med mer kring boken längre fram. Det går inte fort för jag somnar efter bara några sidor på kvällen. Inte för boken i sig utan för tröttheten vintern för med.