Alla höstens bokklubbsböcker beställda - check!
Spanienresan bokad - check!
Nu mina kära damer ska det bli "läsa av"!
1 oktober 2011
Krut
Ja, det ser ut som om vi sparkat igång ordentligt - kul!! Läste i tidningen idag om Heberlein, hur hon känner sig felbehandlad av sin fd förläggare. Fullt förståeligt. Mycket nyfiken på hennes nya bok. Här kommer en text jag kopierat från Bokus:
"Jag måste läsa sista kapitlet i en bok som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för att kunna skriva det här. Det är en kvinna som heter Ann Heberlein som har skrivit den. Kvinnan som skrivit boken har alltså samma namn som kvinnan i boken som har samma namn som jag. Det kan ju vara rena tillfälligheter. Det behöver ju inte betyda något. I varje fall inte särskilt mycket. Jag var tvungen att gå upp på vinden och leta bland lådorna med saker vi inte vill ha för att finna ett exemplar av boken som är skriven av en kvinna som bär mitt namn. Det är inte sant, tänker jag när jag läser sista kapitlet som beskriver hur en blond kvinna i svart klänning och högklackade skor förbereder sig för att dö. En helt vanlig dag i slutet av augusti. Hon har tagit nattåget från Lund till Stockholm, ätit frukost på Radisson hotell vid Centralstationen, läst både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för det gör hon varje dag och varför skulle hon inte göra det den sista dagen?"
I Ett gott liv plockar Ann Heberlein upp tråden från sin förförra bok, den moderna klassikern Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, och knyter ihop den med sin senaste bok, den kritikerhyllade En liten bok om ondska. Personliga reflektioner vävs samman med filosofiska resonemang kring begrepp som godhet och ondska, kärlek, altruism och egennytta till en tänkvärd och obekväm uppgörelse med vår samtid: statusjakten, meningslösheten, kraven på inre lycka och synlig framgång. En berättelse om den tid vi lever i och om att bli frisk.
Mmmm, låter spännande. Snart ska jag natta de små, kolla Skavlan från igår och efter detta hoppa i säng.
/ Gunlög
"Jag måste läsa sista kapitlet i en bok som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för att kunna skriva det här. Det är en kvinna som heter Ann Heberlein som har skrivit den. Kvinnan som skrivit boken har alltså samma namn som kvinnan i boken som har samma namn som jag. Det kan ju vara rena tillfälligheter. Det behöver ju inte betyda något. I varje fall inte särskilt mycket. Jag var tvungen att gå upp på vinden och leta bland lådorna med saker vi inte vill ha för att finna ett exemplar av boken som är skriven av en kvinna som bär mitt namn. Det är inte sant, tänker jag när jag läser sista kapitlet som beskriver hur en blond kvinna i svart klänning och högklackade skor förbereder sig för att dö. En helt vanlig dag i slutet av augusti. Hon har tagit nattåget från Lund till Stockholm, ätit frukost på Radisson hotell vid Centralstationen, läst både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för det gör hon varje dag och varför skulle hon inte göra det den sista dagen?"
I Ett gott liv plockar Ann Heberlein upp tråden från sin förförra bok, den moderna klassikern Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, och knyter ihop den med sin senaste bok, den kritikerhyllade En liten bok om ondska. Personliga reflektioner vävs samman med filosofiska resonemang kring begrepp som godhet och ondska, kärlek, altruism och egennytta till en tänkvärd och obekväm uppgörelse med vår samtid: statusjakten, meningslösheten, kraven på inre lycka och synlig framgång. En berättelse om den tid vi lever i och om att bli frisk.
Mmmm, låter spännande. Snart ska jag natta de små, kolla Skavlan från igår och efter detta hoppa i säng.
/ Gunlög
Kära bokhöriga!
Ja, grått blev det...
Men känslan är rätt, likt den ensamme hjälten, med sitt pickopack, vapen i hand, bister uppsyn, ger vi oss ut på vår vinterlånga resa i litteraturens värld. Bara våren vet var vi slår nytt sommarläger....
Jag är redo, slår mig nu ner i soffan med min första följeslagare i höst.
På återskrivande!
LeaZea
Ja, grått blev det...
Men känslan är rätt, likt den ensamme hjälten, med sitt pickopack, vapen i hand, bister uppsyn, ger vi oss ut på vår vinterlånga resa i litteraturens värld. Bara våren vet var vi slår nytt sommarläger....
Jag är redo, slår mig nu ner i soffan med min första följeslagare i höst.
På återskrivande!
LeaZea
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)