Våtmarker!
Ja, nu är boken diskuterad och jag hoppas Britta klistrar in den recension som skrevs inför diskussionen. En fråga jag ställde på diskussionen var om man skulle låta flickor vi kände, nära och kära från ca 16 år, läsa boken. Nu när vi läst den. Åsikterna var delade. Ja var en del övertygade om, andra sa Nej. Någon sa efter en stunds funderande att Kanske. Roligt var också en fundering om man skulle låta en tonårsgrabb läsa den. Den är ju gränsöverskridande om än inte en käftsmäll mot de rakade, vaxade och fixade tjejerna såsom baksidetexten lovade. Gränsöverskridande i bemärkelsen att den är naken, brutal i sina beskrivningar om vad huvudpersonen (HP) gör med sin kropps "rester". En fundering från en i gruppen var att HP kanske inte kan lämna något kvar, eller till slumpen, av sig själv. Kan det vara så? Samtidigt så säger HP i ett stycke att hon måste "ut med allt - annars får man cancer". Men kanske ligger det något i vad som sades i diskussionen. Lämna kvar - är det samma sak som att överge? Vet inte? Kanske? Flickan jag tänker på att låta läsa den kommer troligtvis chockas, äcklas; och allt annat möjligt. Eller inte? En i diskussionen hade kloka funderingar om hur dottern på 23 troligen skulle reagera. Inte var det på samma saker som vi hade fastnat för, eller chockats över. Det är en tänkvärd tanke. Är vi så drivna av vår "generations syn" på saker? Jag tänker på kvinnokroppen, sexualitet, språkbruk och relationer. Vad vill författaren egentligen? Vi blev inte helt på det klara över det.
Slutet, ja slutet.... vad hände? Ofärdigt? Avbrutet? Enkelt? Medvetet?
Vad tänker ni andra?
FreudInnans önskan är uppfylld... recensionen är inlagd...
SvaraRaderaJag vet att Gunlög hade många tankar kring ofärdighet och att författarinnan liksom blivit less och bara klippt av.
Jag tänkte nog mer att hon förstår att nu är sjukhusvistelsen slut och hon måste bestämma sig för om hon ska gå tillbaks eller gå åt ett annat håll. Mest tyckte jag att det blev en flykt eller ett rymningsförsök.