Ondska - arv eller miljö?

Min man och jag har suttit och diskuterat detta vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna. Vi har haft givande och intressanta diskussioner, men vi är långt ifrån överens och vi är nog inte helt övertygade om den åsikt vi valt att argumentera utifrån. Hrm... Kan det vara så att vissa personer föds med ett litet "ondskefrö" som de senare i livet möjligen utecklar om miljön bidrar till det? Eller föds alla goda och formas vissa av sin miljö till att bli onda och göra onda handlingar? Vad är ondska? Är det uppsåt eller den som utsätts för handlingen som avgör?

Att alla människor är kapabla att utföra onda handlingar är jag övertygad om, men jag är inte lika övertygad om att alla skulle kunna bli som Joseph Fritzl, även om de gått i hans fotspår hela livet. Svåra tankar och då har jag ändå bara kommit till ca sidan 50 i Ann Heberleins bok " En liten bok om ondska". Det ska bli mycket spännande att träffas senare.

Jag pratade om Sofi Oksanen för en tid sedan och läste nyligen ut hennes "Baby Jane". Jag tyckte att den var en klaustofobisk inblick i hur en ung tilltufsad kvinna försöker hantera sitt liv. Jag fick bilder från filmen, med samma titel och med Bette Davies i huvudrollen, i skallen och minnen av krypande obehag kom över mig. Var går gränsen mellan att hjälpa och stjälpa? Att kväva och förminska någon genom att aldrig tillåta den att testa sina gränser och vidga sina vyer på egen hand...  Hälsningar Gunlög