Kära bokhöriga!

Ja, grått blev det...
Men känslan är rätt, likt den ensamme hjälten, med sitt pickopack, vapen i hand, bister uppsyn, ger vi oss ut på vår vinterlånga resa i litteraturens värld. Bara våren vet var vi slår nytt sommarläger....
Jag är redo, slår mig nu ner i soffan med min första följeslagare i höst.

På återskrivande!
LeaZea

vad man lär sig...

Ja, nu har vi suttit och försökt nytända denna något sovande blogg, men eftersom timmen är sen för två fredagaströtta kvinns så blev det sossegrått, med tung layout. Tekniken sätter inga gränser utan det är människan bakom tekniken, men se det ska det bli ändring på nu! Tid måste frigöras från vardagen för att både läsa nytt och börja skriva om gammalt. Listan på Favvoböcker hoppas vi ska utökas, liksom en lista för Favvofilmer som  kommer inom kort. Men nu:
Gonatt!

Mörker

Mmmm, allt är inte bara rosa och gulligt. Nej nu kommer mörkret inrullande över oss - som en unken stickig ullfilt med en svag doft av gammelmansaftershave. Nytt utseende på bloggen och nya titlar att kasta sig över. Vad sägs om Tålamodets sten av Ratiq Rahimi eller Den vita tigern av Aravind Adiga? Ja vad kan man säga förutom att det ska bli MYCKET spännande.

Ålder

Underbar träff sist kära ni: fantastisk mat, otrolig utsikt men framförallt extremt exklusivt och upphöjt samkväm. Inte nog med detta. Dagen efter kommer en vass kommentar på ett socialt forum om betydelsen av Kakuros namn. Jag kan inte bli annat än glad. Glad över att någon tar sig tid att tänka en elegant uttänjd tanke, tar reda på information och dessutom dela med sig. Ahh! Detta kommer jag att ha med mig i "Spill". Vidare har även jag stannat upp ett par gånger och betraktat människor som annars gått mig förbi. Tänk om jag missat en Reneé! Vad ser egentligen andra då de betraktar mig? En osminkad åldrande tjockis med odefinierbar klädstil och ambivalent frisyr? Eller en kvinna i sina bästa år med nyfikenhet i blick?

Ja, det tål att tänkas på. Min käre man fyller år idag och denna enda vecka på året är vi lika gamla, eftersom jag fyller år nästa torsdag. Det känns inte viktigt längre. Häromdagen fick jag tänka efter hur mycket det var jag egentligen skulle fylla, och det råkade vara ett år mindre än jag trodde. Häpp!

Vintern är tid för sömn

Läser just nu "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery. Har bara kommit till sidan 156 men upplever att det är nu det börjar hända saker i boken. Hit har det varit upplägg, inledning, förberedelse.

Vår heroine nr 1 - om än väldigt motvilligt - Renée Michel - arbetar som portvakt i ett fashionabelt hus i Paris. Hon är ovanligt ful och ovanligt intelligent. Hon har beslutat sig för att spela rollen som förväntas av en portvakterska; surmulen, avogt tjänstvillig, strävsam och intellektuellt svagsint. Detta gör hon med rökridåer och finess för att få vara i fred med sitt liv som utspellas i portvaktsbostadens inre rum och består av kulturellt högfrosseri i filmens, litteraturens och gastronomins värld.

Heroine nr 2 är Paloma Josse 12 år. Paloma är ovanligt intelligent och har beslutat sig för att ta sitt liv på sin 13 års dag eftersom människorna är idioter och livet är absurt så till vida att livet redan ligger utstakat och färdigt. Paloma döljer sin intelligens för att få vara ifred. Innan hon tar sitt liv med moderns sömntabletter ska hon försöka tänka och skriva ner så många djupa tankar som möjligt och de ska formuleras i form av en hokku; en tre versrader lång japansk dikt. För att kunna läsa sin favoritmanga på originalspråket håller Paloma på att lära sig japanska.

Ett dödsfall i huset gör att det blir en ovanlig inflyttning; Kakuro Ozu en japan med två katter som heter Kitty och Levin efter huvudpersonerna i Tolstoys Anna Karenina. Sedemera en av Madame Michels favoritböcker. Monsieur Ozu är misstänksam och tror inte på Madame Michels "idiotfasad" och nämner detta vid första mötet med Paloma i husets hiss när det blir klart att hon kan lite japanska.

På återseende med mer kring boken längre fram. Det går inte fort för jag somnar efter bara några sidor på kvällen. Inte för boken i sig utan för tröttheten vintern för med.

Ondska - arv eller miljö?

Min man och jag har suttit och diskuterat detta vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna. Vi har haft givande och intressanta diskussioner, men vi är långt ifrån överens och vi är nog inte helt övertygade om den åsikt vi valt att argumentera utifrån. Hrm... Kan det vara så att vissa personer föds med ett litet "ondskefrö" som de senare i livet möjligen utecklar om miljön bidrar till det? Eller föds alla goda och formas vissa av sin miljö till att bli onda och göra onda handlingar? Vad är ondska? Är det uppsåt eller den som utsätts för handlingen som avgör?

Att alla människor är kapabla att utföra onda handlingar är jag övertygad om, men jag är inte lika övertygad om att alla skulle kunna bli som Joseph Fritzl, även om de gått i hans fotspår hela livet. Svåra tankar och då har jag ändå bara kommit till ca sidan 50 i Ann Heberleins bok " En liten bok om ondska". Det ska bli mycket spännande att träffas senare.

Jag pratade om Sofi Oksanen för en tid sedan och läste nyligen ut hennes "Baby Jane". Jag tyckte att den var en klaustofobisk inblick i hur en ung tilltufsad kvinna försöker hantera sitt liv. Jag fick bilder från filmen, med samma titel och med Bette Davies i huvudrollen, i skallen och minnen av krypande obehag kom över mig. Var går gränsen mellan att hjälpa och stjälpa? Att kväva och förminska någon genom att aldrig tillåta den att testa sina gränser och vidga sina vyer på egen hand...  Hälsningar Gunlög

                                                      

Zea: hur många..

...böcker hade jag hunnit läsa idag?

Ibland roar jag mig med att räkna ut hur mycket något kostar i öl (köpta på lokal,då), som t ex en konsertbiljett; kostar ca 8 öl. En dag i Köpenhamn; ca 20 öl. Men då ingår öl, och som begrepp kan det då bli förvirrat. Men iallafall. En Billybokhylla; 3 öl kanske 4? (eller har Billy blivit ännu billigare?). En ny vinterjacka; 12 öl. Sen kan man ju då roa sig ytterligare och jämföra behållning/utfall/resultat. Ofta vinner öl, faktiskt. Jag menar; en ny Mercedes; det blir en ofantlig massa öl! Öl, som ger massa mer underhållningsvärde, minnen och möjliga nya vänner, och man kan ju ändå inte köra hem från krogen....

Så idag på jobbet stod jag där framför min blippande dataskärm och tänkte mest på att jag ville hem o läsa Sven Eric Liedmans "Ett oändligt äventyr" och då, som distraktion, började jag göra en sökning på internet efter "Bildningsresan" av Alsheimer, för den var slut på AdLibris sist jag kolla och så tänkte jag på hur mycket bättre det hade varit om jag hade läst istället för att jobba..och då slog det mig! Man borde ju kunna mäta tid i bokenheter, på samma sätt som man mäter pengavärde i öl!
Som idag då; jag borde ha hunnit läsa minst 2-3 kapitel av Liedman, kanske en hela Läckberg och ev en o annan artikel i National Geographic. Istället stod jag och "knöt scheman till anställning" i 10 timmar - vilket hjärnsläpp, va?? Förra veckan sov jag mest; även om jag nu fått influensa kunde jag ju ANSTRÄNGT mig o bytt lite av sömnen mot någon av de tre Elsie Johansson-böckerna som ligger o demonstrerar sin passivitet i bokhyllan. Jajaja, jag vet vad ni tänker nu - okej då; men en Doris Lessing kunde jag ju tagit mig igenom!?
För att inte tänka på förförra veckans 3-timmars personalmöte - jag menar; hur mycket mer värde hade det inte varit om jag lagt de timmarna på "Maps for lost lovers" av Nadeem Aslam, som bara skriker "MEN KOM O LÄS MIG DÅ FÖR BÖVELN!!!" efter mig varje gång jag går förbi den....inte så konstigt..Nadeem har väntat på mig som läsare i över 2 år. Herrejestanes, vad gör jag med min tid??

Samtidigt som jag förslösar mina dyrbara minuter på arbete, sömn, handla mat, köa på IcaPosten, bråka med Resursbank i telefon, tänka ut strategier för att få mina slöa, slappa grannar att förstå hur man sopsorterar (och inte bara släpper soporna på golvet i soprummet), städar mina 65 kvm, rakar mig under armarna, flossar med tandtråd (heter det så, flossa?) och kollar på Blocket efter en bra, billig bil kunde jag ju LÄST. En bok, en artikel, en novell. Läst och fått ett bättre utfall på min investerade tid. Läst och blivit klokare, förståndigare och lycklig.

Tackolov läser jag på bussen; 80 minuter väl investerade varje vardag. Det ni!

(Jasså, vad läser jag nu när jag pendlar? En Mårtensson-deckare. Men den är tråkig, så jag ska läsa fort. För jag måste ju få veta vem som är mördaren, eller hur?)